fredag 15 april 2011

En relativt lugn vecka - släpp in ungdomarna i Broängsbadet!?

....har det varit. I detta ligger för mig en vecka utan några gigantiska mängder papper att läsa eller möten på vilka viktiga avgöranden måste tas. Vi har visserligen haft KSAU, men ärendena var inte så revolutionerande eller många till antalet denna gång. Det ärende som skulle ha kunnat orsaka mest diskussion var WEPA-inriktningar; dvs de möjligheter till EU-projekt som West Sweden´s Project Analysis pekar på för sju av ursprungligen femton projektidéer.

En handlar om unga och unga vuxna och att få ned försörjningsstödet och motverka utanförskap, ett om Teknik- och innovationscenter, ett om biogas, ett om att minimiera mängden avfall, ett om att bli Professional Learning Community, ett om att förbättra och utveckla Kristinehamns innerstad och så ett till - kommer inte ihåg och har inte papperen här. I varje fall inget kontroversiellt på något sätt.

I MP tyckte vi att möjligen utbyte av VA-systemet på 100 år borde ha företräde före Professional Learning Community, eftersom de flesta lärare borde vara Professional Teachers redan nu. Vad är förresten Professional Learning (professionell inlärning)?

I onsdags kväll deltog jag i en debatt om Broängsbadet som kulturhus. Det var Föreningen för Byggnadskultur som sammankallat till debatten och Lars Blomkvist på Nya Kristinehamns-Posten som var moderator. Inte så värst mycket att säga om den debatten heller. De flesta politiker vill riva huset. Några entusiaster från Föreningen för byggnadskultur menar att man mycket lättare kan berätta om Kristinehamns historia när man står vid ett panoramafönster och har de historiska byggnaderna framför sig; mycket lättare än ute vid Kvadraten. Detta ligger det onekligen en del i.

Summan 55 miljoner för att bygga om Broängsbadet till ett hus i tre plan och på 4 600kvm, innehållande stadsarkiv, allaktivitetshus, utställningslokaler, café m m, verkar vara skriven i sten. Dvs alla verkar ta den summan som en odiskutabel sanning när det gäller kostnader för att bygga om badet för dessa syften, medan kostnaderna för att tillgänglighetsanpassa Wahlundsgården alltid nämns tillsammans med begreppet "mellan tummen och pekfingret", "nånstans mellan" eller bara "mellan". Alltså mellan tummen och pekfingret 5 - 10 mkr.

Märkligt, egentligen, att man, när det gäller ett hus som man i KF beslutat utreda vidare användningsområden för och därmed avvakta med att verkställa försäljningsbeslutet, alltså Wahlundsgården, inte gör en ordentlig kostnadsutredning, utan hela tiden nämner "mellan", medan man för ett hus som det finns rivningsbeslut på och uppenbarligen få vill ha, alltså Broängsbadet, kostar på dyra konsulter för att utreda ombyggnadskostnaderna, vilka sedan alla framför som en absolut sanning.

Eller finns det en klar logik i detta; dvs att okritiskt ta denna summa rakt av? Genom att se hur dyrt det blev, kan man ju se att det verkligen inte är någon idé att bevara det där huset, som blir så dyrt att bygga om? Ett dyr nota att stoppa i munnen på dem som väsnas för mycket om Broängsbadet?

Att man där får plats med ett stadsarkiv, vilket mig veterligen inte är inplanerat i den drygt 7 mkr dyra ombyggnationen av Kvadraten, utan där det i samband med den utredningen anges vara mycket svårt och bli mycket dyrt att inrätta ett stadsarkiv i befintligt byggnadsbestånd, nämns inte. Inte heller att i dessa 55 mkr ingår tilläggsisolering. Ingår detta i ombyggnationen av Kvadraten? Jag har inte sett några sådana uppgifter.

En till märklig sak är att man enbart tycks se till pengarna i det här fallet; inte till vad vi behöver i form av kultur. Fast gemene man kanske inte behöver kultur - åtminstone inte lättillgängligt och centralt? F n har vi inget mer muséum centralt än det av makarna Stenberg inrättade Frödingsmuséet (många av hembygdsföreningens alster finns nere i någon källare och våra övriga muséer ligger nedpackade i lådor).

Ska vi göra likadant med skolan? Säga att konsulternas skolförslag skulle bli så dyrt att det inte är möjligt att genomföra, utan att det bästa är att riva eller ha det som det är?

Faktum är att det allra billigaste allaktivitetshuset troligen skulle vara Broängsbadet i befintligt skick, fast med ett golv över bassängen, så att inte ungdomar och andra falller i. Jag är säker på att de som skulle komma dit skulle börja göra en massa kulturella saker i huset. Skatepool i den gamla bassängen har förresten någon föreslagit (klicka här för video).

Sedan tillkommer förstås driftskostnader. Men dem verkar ändå ingen vara intresserad av. Trots att man i mitt tycke borde räkna på dessa i ett 30-årsperspektiv och lägga ihop dessa kostnader med investeringskostanderna. Frågan är vilka summor man då kommer upp i i de olika alternativen.

Manne Ehn vill även ha in biblioteket i Broängsbadet. Ingen dum idé. Nämndhuset, där biblioteket nu ligger, måste byggas om. Det är snudd på skandal att vi har ett folkbibliotek i Kristinehamn som inte är fullt ut tillgänglighetsanpassat för funktionshindrade. Inte sessionssalen eller IT-avdelningen, som huserar i samma hus, heller. Där finns det toaletter som mer liknar busstoaletter vad gäller storlek.

Jag efterlyser ett större helhetstänkande! Förhoppningsvis kommer detta i samband med den fastighetsutredning som nu skall följa efter skollokalsutredningen.

måndag 11 april 2011

Skolbarnens resvägar

Har med anledning av Skolutredningen gjort en sammanställning av längden på skolbarnens nuvarande och potentiella resvägar i min andra blogg, Kristinehamnsbloggen. Du kan läsa mitt inlägg och sammanställningen här.