Idag står det följande i NKP:s ledare, som har rubriken "Mer lokal demokrati":
"Och varför inte låta personrösterna slå igenom med full kraft? Det finns nog flera inom den styrande majoriteten i Kristinehamn som nu i efterhand önskat sig en sådan ordning. För då skulle Miljöpartiets första namn i Kristinehamn ha varit Karolina Hagegård och inte Elisabeth Holmstrand Gustafsson."
Mig veterligen har personrösterna slagit igenom med full kraft. Karolina Hagegård, som fick flest personröster (vi hamnade båda över gränsen för personval, dvs blev inkryssade) är förstanamnet i fullmäktige och även gruppledare i kommunfullmäktige; dvs i kommunens högsta beslutande organ.
Däremot ville Karolina inte bli kommunalråd, varför hon heller inte blev vald till detta i den alltigenom demokratiska MP-interna nominerings- och valprocess som följde efter valet.
Så - valproceduren har gått rätt till och demokratin har haft sin gång.
onsdag 23 november 2011
tisdag 22 november 2011
Det bästa med att vara kommunalråd
En del av det jag har fått vara med om sedan jag blev kommunalråd väger upp mycket av den kritik jag har fått för att ha lagt för många yrkanden i KF, ha reserverat mig i något ärende osv. Till detta hör när människor som på något sätt anser sig ha kommit i kläm eller som är oroliga för något ringer och hör av sig eller frågar om man kan komma och titta på något.
Eftersom ett av mina ansvarsområden är natur och miljö och ett annat bo och byggande, så händer sådant ibland. Det känns meningsfullt och som ett förtroende att förvalta på bästa sätt genom att t ex informera berörda förvaltningar eller tjänstemän!
När det gäller agerande vid möten, så är min grundinställning att möten mellan människor är levande möten där saker och ting kan hända under mötena och genom den debatt som där pågår och att om så inte vore fallet, skulle man bara behöva lämna in en förkryssad blankett, där det stod hur man skulle komma att rösta och inte ens behöva delta på mötet. Det skulle helt klart bli mycket billigare för kommunen.
Vore det inte så att man hade blockpolitik, så skulle man i värsta fall kunna ha en representant för varje parti med lika många röster per person som partiet har i representation (som är fallet för ledamöterna i EU:s ministerråd, där det sitter en från varje land men med olika många röster beroende på vilket land man representerar), dvs ombudsmannaröstning.
I och med att det anses vara så att man skall följa uppgörelser som gjorts under förmöten inom majoriteten resp minoriteten (oppositionen), skall som en följd därav inte debatt och annat påverka särskilt mycket under mötet, och därmed är deltagande egentligen rätt onödigt och i stort sett bara en onödig kostnad. Som alternativ till en ledamot för varje parti, skulle då en ledamot från varje block kunna representera respektive block med adekvat antal röster som motsvarar blockens representation i fullmäktige.
Om nu röstandet uppgjorts redan på förhand, är dock som sagt egentligen deltagande helt onödigt. I de frågor man enas innan mötet skulle man som sagt istället kunna lämna in en ikryssad lista till sekreteraren. Den som ämnar rösta emot, kan då lämna in en egen lista med annorlunda ikryssning för respektive ärende.
Låter detta som en utopi? Eller skulle det vara bra? Jag vet inte om jag har missförstått, men jag har alltid haft en uppfattning om att ett möte är just ett levande möte, där deltagarnas och föredragandes argument har betydelse och kan förändra inställningen hos de andra. Om så nämligen inte är fallet, behöver man väl näppeligen mötas?
Eftersom ett av mina ansvarsområden är natur och miljö och ett annat bo och byggande, så händer sådant ibland. Det känns meningsfullt och som ett förtroende att förvalta på bästa sätt genom att t ex informera berörda förvaltningar eller tjänstemän!
När det gäller agerande vid möten, så är min grundinställning att möten mellan människor är levande möten där saker och ting kan hända under mötena och genom den debatt som där pågår och att om så inte vore fallet, skulle man bara behöva lämna in en förkryssad blankett, där det stod hur man skulle komma att rösta och inte ens behöva delta på mötet. Det skulle helt klart bli mycket billigare för kommunen.
Vore det inte så att man hade blockpolitik, så skulle man i värsta fall kunna ha en representant för varje parti med lika många röster per person som partiet har i representation (som är fallet för ledamöterna i EU:s ministerråd, där det sitter en från varje land men med olika många röster beroende på vilket land man representerar), dvs ombudsmannaröstning.
I och med att det anses vara så att man skall följa uppgörelser som gjorts under förmöten inom majoriteten resp minoriteten (oppositionen), skall som en följd därav inte debatt och annat påverka särskilt mycket under mötet, och därmed är deltagande egentligen rätt onödigt och i stort sett bara en onödig kostnad. Som alternativ till en ledamot för varje parti, skulle då en ledamot från varje block kunna representera respektive block med adekvat antal röster som motsvarar blockens representation i fullmäktige.
Om nu röstandet uppgjorts redan på förhand, är dock som sagt egentligen deltagande helt onödigt. I de frågor man enas innan mötet skulle man som sagt istället kunna lämna in en ikryssad lista till sekreteraren. Den som ämnar rösta emot, kan då lämna in en egen lista med annorlunda ikryssning för respektive ärende.
Låter detta som en utopi? Eller skulle det vara bra? Jag vet inte om jag har missförstått, men jag har alltid haft en uppfattning om att ett möte är just ett levande möte, där deltagarnas och föredragandes argument har betydelse och kan förändra inställningen hos de andra. Om så nämligen inte är fallet, behöver man väl näppeligen mötas?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)