Maktmissbruk av Bjarne Olsson?

Ja, det verkar som att Bjarne Olsson begick ett fel när det gällde att i våras inte tillåta mig lyfta ärendet / politiskt initiativ ang att återuppta arbetet med Grönstrukturplan.

Enligt Axel Danielsson, som igår höll föreläsning på KCC för politiker och tjänstemän, får inte ordföranden i en nämnd eller ordföranden ö h t, som jag förstod det, neka en ledamot att lyfta ett ärende på sittande sammanträde. Jag hade tidigare försökt få med ärendet på ärendelistan.

Även om KSAU inte är en nämnd, men ett utskott med fasta ledamöter, så torde Bjarne Olsson därmed ha gjort fel när han nekade mig att lyfta ett politiskt initiativ angående Grönstrukturplan (att varje kommun skall upprätta en sådan är ett delmål i uppfyllandet av miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö), så att det måste gå till votering om huruvida jag skulle få lyfta ärendet eller ej. Anne-Marie Wallouch (V) och Bjarne Olsson (S) röstade emot, övriga (M och C) för.

Flera på mötet yttrande sig också, inkl ersättaren från FP och observatören från KD (har för mig att båda var där) och menade att ordföranden inte kan hindra en ledamot att lyfta ett ärende. De torde ha haft rätt - åtminstone enligt Axel Danielsson. Enligt honom har ordföranden rätt att sätta samman ärendelistan, men kan inte neka en ledamot att på själva sammanträdet lyfta ett ärende.

Detta i kontrast till vad en SKL-jurist menade, nämligen att ordföranden kan stoppa en ledamot från att lyfta ett ärende men inte från att begära votering om huruvida ledamoten ska få lyfta ärendet eller inte.

Axel Danielsson gav följande exempel (jag använder pronomet han, även om det lika gärna skulle kunna vara hon eller hen):

En nämnd består av elva ledamöter, varav tio är röda och en är blå. De tio var från början inte lika många, men har med tiden blivit röda; dvs alla utom denne ende blå. Eftersom den blå är invald som alla de andra, skulle han aldrig få möjlighet att lyfta ett ärende som de han valts in för önskar att han skall lyfta i nämnden, om den röde/-a ordföranden ständigt hade möjlighet att stoppa detta.

Risken för att han heller aldrig skulle kunna lyfta ärendet genom votering är troligen också stor, eftersom risken finns att siffrorna då skulle bli 10-1 mot detta. Dvs det blir mycket lätt att bli maktfullkomlig gentemot en minoritet, om man dels har hela makten över dagordningen, dels via majoritetsbeslut har möjlighet att neka någon att lyfta ett ärende.

Intressant uttalande

På P1 morgon idag gjorde Inga-Britt Ahlenius ett intressant uttalande, när hon kallade den kommunala, politiskt tillsatta revisionen för ett "institutionaliserat jävsförhållande". Värt att begrunda!

Att vara eller inte vara på Juhlinska huset, det är frågan

Lars Blomkvist, redaktör och ledarskribent på Nya Kristinehamns-Posten, NKP, skrev i en ledare för någon månad sedan att KS ordförande Bjarne Olsson och jag inte varit på Juhlinska huset, vilket han tycker är skamligt. Det kan man tycka. Brukarna på Juhlinska hade i en insändare efterfrågat kommentar från politikerna och Blomkvist påminde i sin ledare om att Bjarne Olsson inför valet 2010 sagt att man skall lyssna på brukarna; något jag hade stämt in i.

Så skället var ju inte helt felriktat, även om alla inte prenumererar på NKP och av olika skäl kan ha missat någon insändare. Skället innebar dessutom för min del en puff att faktiskt gå dit.

I en senare ledare i ett fredagsexemplar som gick ut till alla hushåll skriver han dock att Bjarne Olsson nu varit på Juhlinska huset. Kanske hade man kunnat förvänta sig att han då också skriver att även jag var där, eftersom jag tidigare fått en rättmätig släng av sleven. Det gör han dock inte.

Jag var där tisdagen samma vecka som fredagstidningen kom ut. Bjarne Olsson hade varit där på måndagen (en dag jag också blev föreslagen, men då kunde jag inte). När Bjarne Olsson bestämde sitt besöksdatum, vet jag inte. Jag gjorde det veckan innan. Det torde därmed ha funnits gott om tid för Lars Blomkvist att ta reda på huruvida mitt besök var bokat resp att jag faktiskt varit där, innan fredagstidningen med den nya ledaren skickades till tryck.

Jag är inte alls förvånad - reagerar knappt ens längre, eftersom jag blivit så van vid Lars Blomkvists sätt. Inte sällan har han prickat in det värsta skället när tidningen går ut till alla läsare, vilket sker en gång / månad. Det omvända tror jag aldrig hänt.

Nej, jag är inte det minsta förvånad. Däremot vill jag klargöra för mina läsare att det faktum att Lars Blomkvist eller NKP inte skriver om något inte är liktydigt med att något inte skett.