Ja, det verkar som att Bjarne Olsson begick ett fel när det gällde att i våras inte tillåta mig lyfta ärendet / politiskt initiativ ang att återuppta arbetet med Grönstrukturplan.
Enligt Axel Danielsson, som igår höll föreläsning på KCC för politiker
och tjänstemän, får inte ordföranden i en nämnd eller ordföranden ö h t, som jag förstod det, neka en ledamot att
lyfta ett ärende på sittande sammanträde. Jag hade tidigare försökt få med ärendet på ärendelistan.
Även om KSAU inte är en nämnd, men ett utskott
med fasta ledamöter, så torde Bjarne Olsson därmed ha gjort fel när han
nekade mig att lyfta ett politiskt initiativ angående Grönstrukturplan (att varje kommun skall upprätta en sådan är ett delmål i uppfyllandet av miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö), så att det måste gå till votering om
huruvida jag skulle få lyfta ärendet eller ej. Anne-Marie Wallouch (V) och
Bjarne Olsson (S) röstade emot, övriga (M och C) för.
Flera på mötet yttrande sig också, inkl ersättaren från FP och observatören från KD (har för mig att båda var där) och menade
att ordföranden inte kan hindra en ledamot att lyfta ett ärende.
De torde ha haft rätt - åtminstone enligt Axel Danielsson. Enligt honom
har ordföranden rätt att sätta samman ärendelistan, men kan inte neka en
ledamot att på själva sammanträdet lyfta ett ärende.
Detta i kontrast till vad en
SKL-jurist menade, nämligen att ordföranden kan stoppa en ledamot från
att lyfta ett ärende men inte från att begära votering om huruvida
ledamoten ska få lyfta ärendet eller inte.
Axel Danielsson gav följande exempel (jag använder pronomet han, även om det lika gärna skulle kunna vara hon eller hen):
En
nämnd består av elva ledamöter, varav tio är röda och en är blå. De tio
var från början inte lika många, men har med tiden blivit röda; dvs alla
utom denne ende blå. Eftersom den blå är invald som alla de andra,
skulle han aldrig få möjlighet att lyfta ett ärende som de han valts in
för önskar att han skall lyfta i nämnden, om den röde/-a ordföranden
ständigt hade möjlighet att stoppa detta.
Risken för att han heller aldrig skulle kunna
lyfta ärendet genom votering är troligen också stor, eftersom risken finns att siffrorna då skulle bli 10-1 mot detta. Dvs det blir mycket lätt att bli maktfullkomlig gentemot en minoritet, om man dels har hela makten över dagordningen, dels via majoritetsbeslut har möjlighet att neka någon att lyfta ett ärende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar