lördag 15 december 2012

Så tokigt det kan bli!

Ja, tänk, så tokigt det kan bli! Idag skriver NKP under rubriken "För ett år sedan" att relationen mellan kommunalråden är frostig och att S:s och V:s kommunalråd anklagar mig för att sprida oriktiga uppgifter och att jag anser att deras agerande bör utredas. Alltså för ett år sedan.

Det sista stämmer, förvisso, men nog var det jag som menade att de två nämnda kommunalråden spred oriktiga uppgifter i sitt brev. Revisionen kritiserade också att de skrivit under brevet med sina titlar "Kommunalråd". Brevet var inte heller adresserat till MP:s styrelse, som NKP idag uppger, utan till MP:s medlemmar, vilket stod högst upp på det dokument de båda kommunalråden skrivit under med sina egna namnteckningar samt som sagt tjänstetiteln Kommunalråd. Brevet diariefördes inte i kommunens diarium.

Det intressantaste var dock kanske att det egentligen var två mail från november 2011 från det ena kommunalrådet till en tillfällig sammankallande i MP-styrelsen, som denna tillfälliga sammankallande satte ihop till ett brev, som gick ut till medlemmarna den 1 advent. Detta vet jag, eftersom jag bad att få ut originalet. Eftersom det också var dessa två mail som var ihopsatta till ett brev, var brevet till en del i jag-form, men trots detta och trots att det till stor del innehöll svepande formuleringar och hörsägen, var det underskrivet av både S:s och V:s kommunalråd.

I det första mailet frågade den tillfälliga MP-sammankallanden kommunalrådet om han inte hade något negativt att berätta om mig. Avsikten var att utlåtandet skulle bli ett av breven till medlemmarna inför en omröstning, som kom att gå ut till medlemmarna den 1 advent (trevlig adventshälsning...!) När kommunalrådet tog upp sådant som härrörde från det höga tonläget i debatten om skolutredningen 7 - 8 månader tidigare, var inte den tillfälliga sammankallande nöjd, utan skrev ett mail tillbaka och frågade om det inte hade hänt något nyligen, alltså då i november. Man var uppenbarligen i akut behov av belägg för att läget var mycket allvarligt, som styrelsen uttryckte det i sitt brev till medlemmarna.

Uppenbarligen fick kommunalrådet klia sig i huvudet för att komma på något och svarade att, jo, för ca två veckor sedan hade han hört "om ett nytt utspel från hennes sida". Alltså från min sida. Det det handlade om, råkar jag veta vad det var, eftersom det var det enda som hände på hela hösten som hade kunnat göra någon i personalen lite sur: Jag hade frågat en person om vi kunde byta ut plastmuggarna vid receptionens vattenautomat mot pappersmuggar. Lugnt. Dock hade jag också på ett likaledes sakligt och ej ovänligt sätt informerat om vad det stod i Miljöbalken om produktvalsprincipen och skälighetsregeln; två av de allmänna hänsynsreglerna. Det kanske räckte för att göra någon som just köpt in ett stort lager plastmuggar lite sur eller stressad? Vad vet jag.

När en väninna sedan fick läsa brevet, som detta stycke om det nya "utspelet" från min sida, oaktat att det var underskrivet av båda kommunalråden alltså var skrivet i jag-form, menade hon att man, när man läste brevet, kunde tro att jag var någon som stod och skrek i korridoren och slängde glas i golvet.

Så var alltså inte fallet. Jag slängde inga glas, smällde inte i några dörrar, skrek inte mot någon och använde inga okvädningsord och hade inte så gjort på våren heller. Men det skulle ju vara något som nyligen inträffat för att kunna presentera för MP:s medlemmar vilken förfärlig person jag var just i detta nu. Ja, det var ju t o m så att NKP, som läste brevet till medlemmarna, frågade efter facket och Arbetsmiljöverket, om jag inte minns fel. Och uppmanade folk att skicka in SMS om mig. Det kändes som att media med ljus och lykta sökte efter det stora scoopet, den stora skandalen, som skulle avslöjas.

Nu är det ju faktiskt möjligt att de två kommunalråden även tyckte att jag spred oriktiga uppgifter. Om vad det isåfall skulle ha varit, vet jag dock inte.

Inga kommentarer: