Köpet av Cabbys fastigheter

När ärendet AKI:s köp av Cabbys fastigheter Graniten 2 och 3 var uppe i fullmäktige, hade jag läst rättsfall avseende mycket likartade affärer, s k sale-and-leaseback, där man köpt en fastighet och sedan låtit den förre ägaren hyra fastigheten. I samtliga dessa rättsfall hade regeringsrätten dömt att förfarandet var olagligt.

Detta var min utgångspunkt för att överklaga ärendet. Inga särskilda skäl, som skulle ha motiverat köpet, hade anförts, varför köpet därmed också kan utgöra otillåtet stöd till enskild näringsidkare och därmed ev komma att snedvrida konkurrensen. Även om AKI:s bolagsordning säger att bolaget skall köpa och sälja fastigheter för att främja näringslivet i Kristinehamn, så medför det inte att man med hänvisning till bolagsordningen har rätt att sätta sig över lagen, om det nu är så att bolagsordningen tolkas på ett sätt som innebär att man med stöd av denna agerar i strid med lagstiftningen.

Att köpa fastigheter i syfte att hyra ut till exempelvis ett företagskollektiv är något annat än att hyra ut till en hyresgäst, som före köpet var ägare till fastigheterna och redan bedriver sin verksamhet där.
Dessutom kan det bli så att vi, om Cabby går i konkurs, då kan stå med stora, outhyrda lokaler. 

Begäran om laglighetsprövning är helt och hållet mitt eget initiativ och jag har inte haft någon som helst påtryckning från något håll att göra detta. Jag har heller inga som helst personliga eller ekonomiska intressen i detta - vare sig det gäller mig själv, någon närstående eller bekant.

Trots detta valde jag att anse mig som jävig idag på kommunstyrelsen, då ärendet var uppe i kommunstyrelsen och här går jag på kap 6, § 25 punkt 5 i kommunallagen, som säger att man är jävig om

"det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet."

Även om jag inte själv känner mig partisk, eftersom jag inte har något egenintresse i frågan, kan jag inte vara både kärande och svarande; dvs jag kan som KS-ledamot inte både begära laglighetsprövning av ärendet och då framföra vissa argument och sedan ställa mig bakom ett svar från KS som är ägnat att försvara kommunen med hjälp av motargument. Det blir mycket ologiskt. Nu fanns visserligen inget svarsförslag framtaget

Jag har givetvis möjlighet att låta bli att ställa mig bakom ett svar genom att rösta emot eller ställa mig utanför beslut, men i detta fall valde jag den enklaste vägen och anse mig vara jävig, även om ärendet idag bara var en redogörelse för Förvaltningsrättens begäran om yttrande avseende laglighetsprövning av fastighetsköpet.

Även om jag inte själv känner mig partisk, så kan det faktum att jag här har krävt en prövning av KF:s beslut göra att andras förtroende för min opartiskhet är rubbad och det räcker uppenbarligen i lagens mening - åtminstone när det gäller nämnd och styrelse (jävsreglerna gällande fullmäktige är inte alls lika strikta).

Jag hade tänkt lämna mötet under diskussionen, men då ordföranden menade att jag hade möjlighet att stanna i salen och lyssna på diskussionen, stannade jag en liten stund, men gick sedan. Jag kände att jag trots allt borde ha gått med en gång. Det bara kändes så.

Nu har förvaltningsrätten beslutat om inhibition av köpet. Resten återstår att se var det landar.