fredag 16 december 2011

Skillnaden mellan lagledare och fjälledare

Bjarne Olsson är lagledare och har ofta i tal hänvisat att han har lett tre elitlag i kvinnlig innebandy samtidigt.

En gång efter sommaren hörde jag dig för första gången, Bjarne, säga i fullmäktige att du kanske var idrottsskadad. Inte vet jag, men jag har funderat på det där med att vara lagledare och lagidrott, eftersom jag själv inte hållit på med det mer än på ren amatörnivå, förutom att jag faktiskt varit med om att vinna en folkhögskoleserie i fotboll. Volleyboll har annars varit en av mina favoritidrotter på lagnivå.

I lagidrott förstår jag att målet i första hand är att vinna matchen, i andra hand att vinna serien eller mästerskapet. Om inte en spelare platsar, får hon / han i första hand sitta på avbytarbänken. Har han / hon gjort något fel, får spelaren gult eller grönt kort av domaren. Anser lagledaren att någon inte platsar i laget över huvud taget, kan denne / denna petas. Riktigt så fungerar det dock inte i politiken, eftersom det är en något trögare process.

Som jag ser det, är lagspel ett tämligen kortsiktigt tänkande, eftersom det i första hand handlar om att vinna den omedelbara matchen, i andra hand, som sagt, att vinna en serie. En förutsättning för detta är att man tar ut bra medspelare. "Livet efter turneringen" existerar förmodligen inte, om man inte knutit bra kamratskap under tiden. Annars blir det ett minne i form av en medalj på väggen eller i skåpet.

Jag är inte lagledare, men utbildad simlärare inom Simfrämjandet och fjälledare inom dåvarande Skid- och Friluftsfrämjandet. Där är det lite andra regler som gäller.

Båda dessa uppgifter handlar om att få andra att klara sig bra i förhållande till naturens krafter. Man kan dessutom aldrig överge en elev i simskolan, eftersom uppdraget är att lära eleven dels simma, dels vanligt badvett, som att inte simma rakt ut mot djupt vatten, inte springa på en brygga och inte dyka i okänt vatten.

Som fjälledare gäller det att ta ut kompassriktningen och sedan hålla den. Man måste veta vart man ska. Avvikelser är inte förbjudna, men man måste veta vilka avvikelser man kan göra, som att vila, bestiga en fjälltopp etc. En förutsättning är att man hela tiden vet var man befinner sig och har kompassriktningen klar för sig, annars kan man råka riktigt illa ut.

Som fjälledare kan man aldrig peta någon i laget, det ingår liksom inte i uppdraget. Som fjälledare är man istället ansvarig för att alla kommer till målet oskadda.

Vi har olika erfarenheter, Bjarne och jag. Kanske har det också givit utslag i politiken.

4 kommentarer:

Lars Östh sa...

Jag tycker det är oerhört egoistiskt att förstöra för oss alla som ville ha en röd-grön koalition genom att sitta kvar trots att s, v och flera i ditt eget parti insett att det inte fungerar att ha dig som kommunalråd. Nu har koalitionen brutits och skulden faller rätt så hårt på dig.

Elisabeth Holmstrand Gustafsson sa...

Hej!

Alla får väl känna efter om de har någon del i att det har gått som det gått.

Mvh Elisabeth

Lisbeth B Åkerman sa...

Jag hoppas på ett under, Elisabeth. Du har stigmatiserats, jag förstår knappt hur det kan gå till, att måla ut en människa i färger som inte alls är sanna och sedan få omgivningen att tro på den konstruerade bilden av henne. Jag känner mig på något sätt ödmjukt tacksam över att du är så tapper och önskar som sagt ett under där det rätta, sanna, sköna och goda ska segra.

Elisabeth Holmstrand Gustafsson sa...

Tack, Lisbeth!