Mitt äldsta barnbarn Samuel följde också med mig hem till Värmlands Säby för att tillbringa resten av jullovet, då mamma och pappa jobbade. I och med detta fick jag möjlighet att besöka både Björkvallen, där det var glest med besökare men bra is, och där Samuel fick prova sina julklappsskridskor. Belysningen sattes inte på, förrän jag ringt kommunen och upplysts om att detta kan man be om. Jag undrar hur många kW som går åt per timme för att ha hela belysningen på för fem skridskoåkare - ska ta reda på det!
Jag hade också lovat honom ett besök på Sannabadet, så där tillbringade vi ett par timmar med att flyta runt i den varma strömmen, där man fick använda viss teknik för att komma ur densamma. Rätt skönt och roligt var det faktiskt.
Samuel visade sig också vara en hejare på att hoppa och dyka och hoppade från tremetershopptornet. Något femmeters, såsom ursprungligen utlovats, blev det ju aldrig. Han gjorde även ett flertal gånger 360-gradersvolter från 1-meterssvikten. Den påminner markant om den svikt jag hoppade från 1972 när jag tog simlärarexamen på Broängsbadet. Är det samma, måntro?
En liten fet smutsrand fanns vid bassängens vattenyta. Kan inte påminna mig någon motsvarande från Broängsbadet. Har man mindre klor i vattnet nuförtiden, eller?
Summa summarum så var Sannabadet rätt roligt och gillat av mitt barnbarn. Dock var omklädningsutrymmena sparsamt tilltagna och det finns uppenbarligen ytterst få hytter, varför vissa som regelbundet gick och simmade på Broängsbadet inte går och simmar längre, eftersom de inte vill visa upp sin nakna fysionomi inför allas ögon.
Priset vet jag inte vad man skall säga om: Skolungdomar går in gratis under skoltid, men så ej på loven, då det inte är någon skola. Biljetten för mitt 8-åriga skolbarn kostade 30 kr och för mig 60 kr. Huruvida det fanns rabattkort eller ej, upplystes vi inte om och frågade inte heller, men på bladet med priser, fanns ingen upplysning om något sådant.
Jag funderade också på åskådarplatserna. På Broängsbadet var de placerade utmed långsidan av bassängen, varför det torde ha varit lättare att se hur de olika simmarna låg i förhållande till varandra. Nu är istället platserna placerade på kortsidan och ser ut att vara färre.
Vi åkte även pulka i Oxlyckan, men där var det fortfarande inget skydd mot det garage, mot vilket jag bröt armen när jag var 8 år och åkte där, och inte heller mot ett träd, som stod farligt placerat.
Med bra skridskoväder och inga större skidbackar i Kristinehamns närmaste omgivning, borde både badet och skridskobanan ha varit mycket mer välbesökta, tycker jag, men det var glest på bägge ställena. Är det dataspelen, som många fått i julklapp (både stora och små, förmodligen) som har tagit över helt, eller var är allt folk?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar